Brandvakten i Varberg 1828

Klicka för förstoring.

Bland Varbergs magistrats författningar, stadgar och instruktioner finns en instruktion för väktarna och brandvakten i staden, daterad 1828 (avskriften är möjligen gjord vid ett senare årtal). I denna står att läsa:

Af stadens antagne nio stycken Väktare eller Brandvagtskarlar, skall tourvis en hvarje natt i kyrkotornet hafva vagt, samt där hvarje hel- och halftimme, om Sommar-månaderne ifrån kl nio om aftonen till kl fyra på morgonen, och om Vintermånaderne ifrån kl nio om aftonen till kl fem om morgonen, uti alla fyra Tornluckorne utropa i Luren klockslaget. Dessutom bör han som oftast dessemellan uti Tornluckorne efterse om teckn till Eld någonstädes förmärkes, och i sådant fall genast slå två hårda slag på stora tornklockan, men trenne slage med liten mellantid, då Elden utbrytit; finnes Elden hafva tagit öfverhand klämtas och ringes ömsom och utropas i tornluckorne hvar Elden utbrutit och sådant intill dess Sprutorne utkommit och folket samlats.
Brister elden ut om dagen, skyndar den Vägtaren, som i tornet gjordt tjänst om natten, eller hvilkendera af Vägtarne, som närmast är till hands, sig genast upp i tornet och klämtar.
Beträdes Tornvägtaren med försummelse i sin tjenst eller därunder sofvande eller drucken, pligte utom Böter för Dryckenskapen, förste och andra gången en månads Lön, och tredje gången miste tjensten.

Stora bränder härjade i Varberg flera gånger från 1600-talet och fram till den sista stora stadsbranden den 5 november 1863, då halva staden drabbades, bland annat brann det gamla rådhuset ner.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Varbergs stadsarkiv. Rådhusrättens och magistratens arkiv, G III: 3 (Författningar, stadgar och instruktioner)


Om magistraten

Rådhusrätt och magistrat ingår i samma arkiv, benämnt ”stadsarkiv”. Borgmästaren och rådstuvurätten (efter rådstugan, det vill säga lokalen där stadens råd samlades) fungerade under medeltiden både som en domstol och en styrelse för staden. Som administrativ myndighet började stadens råd kallas magistrat under 1600-talet, då städernas förvaltning reglerades från 1619 och den statliga styrningen ökade. Magistrat fanns även i städerna i Skåne, Halland och Blekinge under danska tiden.

Magistratens uppgifter i städerna motsvarar på många sätt de uppgifter som länsstyrelsen hade på landsbygden. Beata Losman skriver i sin förvaltningshistorik: ”Magistraten skulle fungera som statsmaktens kontrollredskap och samtidigt bevaka stadens intressen. […] Den skulle förvalta stadens jord och statliga medel, sköta kronouppbörden, dvs skatten till staten, passväsendet till 1860 […] och inkvartering av soldater; den övervakade att de uppgifter som borgerskapet skulle sköta gemensamt fungerade tillfredsställande t ex skjuts- och gästgiveri, båtsmanshåll, väg- och gatuhållning, brandförsvar, polis, hälsovård, och fattigvård. Den skulle vara överexekutor, förrätta val av riksdagsman och borgmästare samt enligt 1862 års kommunallagar även val av stadsfullmäktige.”

Under 1800-talet övergick magistraternas uppgifter gradvis till olika kommunala instanser. Från 1863 fanns en stadsfullmäktige som valdes av röstberättigade. Endast personer med viss inkomst eller förmögenhet hade kommunal rösträtt 1863-1918. Detta inbegrep även ogifta kvinnor och änkor med egen inkomst. Under 1900-talet var magistraternas uppgift främst att övervaka stadsfullmäktige och kommun och förmedla kontakt med statliga myndigheter. De avskaffades slutligen 1964.


Lästips!