Vem tar hand om underhåll och utveckling av våra landsvägar?
Under tidiga 1800-talet var väghållningen enskildas, socknens eller häradets angelägenhet. Genom 1891 års väglag skapades 370 väghållningsdistrikt (utgjordes ofta av en härad), som var ett slags vägkommuner, där väghållningsskyldige (det vill säga jordägarna) beslutade på vägstämma. Vägskatt uttogs av alla distriktets skattebetalare. Från 1944 ersattes väghållningsdistrikten av större vägdistrikt länsvis.
I Östra Göinge vägdistrikts arkiv, finns utredningsplaner angående vägar och vägbyggnader från 1920-talet fram till 1943. Vi kan följa den prydliga ritningen till omläggning och förbättring av vägen Broby-Haraberga 1927-29, då vägen breddades till 6 meters bredd, rätades ut, och ett par broar byggdes om. ”Gamla brovalvet har god form och bibehålles, men förstärkes genom igjutning med betong…”
Denna upprustning nödvändiggjordes av den ökande automobiltrafiken, och kostnaderna betalades av automobilskattemedel.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Vägförvaltningen i Kristianstads län. Östra Göinge vägdistrikts arkiv, F I: 20 (Utredningsplaner angående vägar och vägbyggnader)
Lästips!
- Gustafsson, Bo (1987): ”Hur vägarna blev en kollektiv nyttighet” i Över gränser. Festskrift till Birgitta Odén