Inför andra världskriget var de svenska myndigheterna inte lika oförberedda som de varit när det första bröt ut. Det fanns en långtgående beredskap för att reducera konsekvenserna i Sverige av ett nytt krig.
För att hindra inflation och ökande livsmedelspriser till följd av den bristande tillgången, infördes en hårt kontrollerad ekonomi med priskontroll och ransoneringar. Hösten 1942 lanserades allmänt prisstopp. Det innebar att näringsidkare inte fick höja de priser hen tillämpat prisstoppdagen den 31/10 1942 utan att en vecka i förväg anmäla den planerade prishöjningen och skälen därtill till priskontrollnämnden.
Så kallade kristidsstyrelser, huvudsakligen med samma distrikt som länsstyrelserna, inrättades för att övervaka de kommunala kristidsnämnderna. Inom kristidsstyrelserna fanns priskontor, som inrättades genom 1941:483 för att biträda den samtidigt inrättade centrala Priskontrollnämnden med att övervaka prisutvecklingen i landet.
Bland arkivhandlingarna från Priskontoret i Halland finns kopior av polisrapporter angående överträdelse av prisstoppet. De nya bestämmelserna ledde nämligen till krav på näringsidkare om att anslå maxpriser. I rapporten har konstaplarna Utterfors och Rodin konstaterat, att handelsidkerskan Ingeborg Berntsson i sin speceri- och mjölkbutik i Halmstad saknat ”anslag n:r 35/2 angående högsta priser å mjukt matbröd”.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Kristidsstyrelsen i Halland. Priskontorets arkiv, E III: 1 (Handlingar angående överträdelse av prisstoppet). Trycksaker ur Skånes köpmannaförbunds arkiv, F 10:1 (Ämnesordnade handlingar av skilda slag). Broschyren om prisstopp är formgiven av Anders Beckman.
Lästips!
- Björnberg, Arne (red., 1946): Hur Sverige ordnade folkförsörjningen under andra världskriget: männen och kvinnorna bakom verket.
- Åmark, Karl (1952): SOU 1952:49-50, Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget. Del 1, del 2.