Rättsväsende

Akrobat Nielsen i trubbel på Torups marknad

Läs kronolänsman Dahlgrens berättelse i original: sida 1, sida 2, sida 3.

I Halmstads häradsrätts dombok framkommer en dramatisk händelse från Torups marknad 1879 – akrobaten Johannes Nielsen från Köpenhamn har arresterats för att under marknaden ha överfallit och misshandlat kronolänsman August Dahlgren. Vittnesmålen från den anklagade, kronolänsmannen och två vittnen ger en intressant inblick i hur en situation kan återberättas på många sätt, beroende på vem som kommer till tals.

Om Nielsen, född 1848 i Köpenhamn, berättas att han

hela sitt lif varit ute på resor såsom akrobat, dervid han uppträdt dels i Sverige, Norge och Danmark, dels ock i Finland, Ryssland och Tyskland. År 1869 ingick han äktenskap med Ella Karolina Nielsen, med hvilken han haft 2 barn, af hvilka det ena aflidit. Han har kunnat lifnära sig och de sina med de inkomster, han under sina resor förskaffat sig, men han har ej kunnat samla något kapital. Han kan läsa och skrifva. År 1874 dömdes han af en Häradsrätt på Öland till 6 månaders fängelse för det han misshandlat sin hustru. Han undergick straffet i Kalmar länscellfängelse. För 2 år sedan var han i Karlskrona tilltalad vid dömmande RRt för olydnad mot stadens fiskal.

Till Torup har han kommit med ett sällskap bestående av 9 personer, under ledning av en akrobat vid namn Eriksson. Efter att först ha fått tillstånd att uppföra sin föreställning under marknadsdagarna, drogs detta sedan in. Nielsen ombads av Eriksson gå ut och göra upp saken med den anklagande kronolänsman Dahlgren:

Då Nielsen dervid trodde, att åkl. möjl. hyste misstro mot arten af de föreställningar, som sällskapet gaf, ansåg Nielsen sig bara genom en särskild föreställning för åkl. undanröja dennes tvivel. Han skulle derföre göra en synnerl. lysande ”saltomortal”, men råkade dervid att med ena foten fastna i något hinder på golfvet, hvilket hade till följd att han föll framstupa mot åkl., dervid han möjl. i fallet kan hafva med sitt hufvud slått till åkl., hvilkens näsa också började blöda. Ehuru han sålunda icke afsiktligt förorättat åkl. förstod han likaväl, att han borde draga sig undan, helst de kringstående gjorde hotande åtbörder. Han begaf sig in i det angränsande afklädningsrummet, der en del av sällskapet befanns sig. Marknadsfolket störtade derefter fram och ville tränga sig in i rummet, der några av sällskapets fruntimmer voro sysselsatta med sin påklädsel, hvadan Nielsen och några av hans kamrater med käppar sökte återhålla de inträngande, som voro beväpnade med sablar. Han förklarar, att han derefter icke var i delo med åkl., samt att han snart nog häktades, dervid han på det grymmaste behandlades, så att han under det han setat i fängelset, varit sjuk tillföljd af misshandeln. Han tillägger slutl., att han vid tillfället ifråga ej var berusad.

Kronolänsman August Dahlberg uppger i sin berättelse:

Akrobaten Ericzon med sällskap hade jemte ett sällskap, som förevisade panorama och ett annat, som visade en jätteqvinna och en dverg, erhållit tillstånd att å marknaden gifva föreställningar, samt började dermed redan klockan 8 på morgonen. De 2ne sistnämnda sällskapen uppträdde i tält på marknadsplatsen, men Ericzons sällskap i öfra våningen av handlanden A.J. Sjögrens intill allmänna landsvägen belägna hus, hvilket vållade, att en större folkmassa hela dagen stod samlad på landsvägen utanför Sjögrens hus till stort hinder för trafikerande, hvaröfver många klagomål förspordes, så att marknadsvakten hade all möda att bereda plats för personer, som skulle passera landsvägen. Hvad som i väsendtlig grad vållade denna folkskockning på landsvägen var, att Ericzonska sällskapet uppträdde på en å våningen anbragd balkong, då de tillkännagåfvo representationens början, dervid en björn förevisades och åtskillige akrobatiska öfningar företogos, hvarföre jag, redan vid middagstiden tillsade dem att upphöra med föreställningarne på balkongen, för att derigenom till någon del minska folkskockningen på landsvägen.

Efter flera tillsägningar som inte helt hörsammades gick han upp i huset, och mötte där Nielsen, som förklarade att föreställningarna skulle fortsätta till klockan tio på kvällen.

Då jag sade honom, att sådant ej finge ske, afskedade han det öfriga sällskapet, och sedan vi således blifvit ensamme, gick han emot mig under hotande åtbörder, viljande tvinga mig medgifva dem att få fortsätta med sina föreställningar. När jag förklarade att sådant ej lät sig göra och att jag ej låter skrämma mig, riktade han ett slag emot mitt bröst, men sedan jag parerat detta och fört honom ifrån mig, rusade han åter emot mig och med sitt hufvud tilldelade mig ett slag, som riktadt emot min panna, genom mitt undvikande träffade näsan, så att den blödde. I det samma observerade jag 2ne personer i trappuppgången och tillropade dem, om de sågo öfverfallet, då de dertill jakade, hvarvid Nilsen aflägsnade sig, och jag nedgick för att uppteckna åskådarnes namn.

Dahlberg tillsammans med marknadsvakten och några andra personer följde efter Nielsen, som beväpnat sig med en stor stake.

Jag fick emot honom, och då han på min uppmaning att upphöra med sitt våldsamma uppförande samt uppgifva sitt namn, ej sänkte vapnet, fattade jag med ena handen derom då han ryckte staken ifrån mig, hvarvid vi båda föllo omkull, under det vi så lågo fattade de mig åtföljande personerna tag i Nilsen och fråntogo honom staken samt försökte fasthålla honom men han lyckades slingra sig från dem och springa in i ett angränsande rum, der det övriga sällskapet uppehöll sig. Då han en stund derefter, på min uppmaning att öppna dörren, sådant ej åtlydde fördes dörren upp, hvarvid Nilsen, efter det våldsammaste motstånd, blef gripen och till häktet afförd.

Åklagaren kallar vittnen, som berättar en delvis annan historia.

…hade de anländt straxt inom dörren i salen, der föreställningarne gifvas, då Nielsen beväpnad med en stor staf under hotande åtbörder kom emot åkl., som har uniformsmössa och som uppmanade Nielsen att bortlägga stafven, uppgifva sitt namn och anbyta drägt. Åkl. sträckte dervid fram händerna för att fråntaga Nielsen stafven; men hann endast taga fatt i stafven, då Nielsen svängde om denna med den påföljd att åkl. föll omkull på golfvet och Nielsen kastade sig öfver honom. När vt. dervid fruktade, att det skulle ske någon olycka, skyndade vt. fram och vred stafven från Nielsen, som nu ville anfalla vt, men hindrades derifrån af en stationsbokhållare vid namn Persson, hvilken grep fatt i Nielsen. Denna som ännu var klädd i trikotkostym, lyckades slingra sig undan och ropade till sina kamrater, att de skulle taga fram revolvrarne.

Ett annat vittne berättar:

Nielsen [gick under hotelser] emot åkl. hvilken vek tillbaka. Nielsen fortfor dock att närma sig åkl. och gjorde slutl. ett tydl. afsiktligt hopp, dervid han med sitt hufvud stötte till åkl. öfver näsan, så att denna började blöda. Det var hvad man kallar en ”Dansk skalle”.

Vid andra rättegångstillfället har åklagaren inhämtat mer information om Nielsens tidigare begångna brott. Först vid tredje rättegångstillfället kommer domen; Nielsen förpassas till Karlskrona, där han tidigare avvikit från rådhusrätten och ett åtal rörande våld mot polisman, för att dömas där istället. Han får också betala rättegångskostnader.

Källa:

Landsarkivet i Lund: Halmstads häradsrätts arkiv, A I b: 15 (Dombok vid urtima ting).

Om domstolsarkiv
Fram till tingsrätternas införande 1971 var de svenska lägre domstolarna uppdelade i rådhusrätter, i staden, och häradsrätter, på landsbygden. Knutna till dessa fanns också under olika tider en del mindre domstolar, bland annat ägodelningsrätter och expropriationsdomstolar. Medan äldre tiders domböcker kan ge ganska utförlig och utblommande information är 1900-talets domböcker mer formellt hållna. Förutom domar i brottmål och tvistemål (före 1948 uppdelade på lagtima och urtima ting) innehåller domstolsarkiven bland mycket annat bouppteckningar och handlingar rörande köp och försäljning av fastigheter.
 Lästips!