”…hufwudsakeligen wid Klågerup wågade de upproriska göra motstånd, och acktade icke förmaningar…”

Det så kallade Bondeupproret eller Klågerupskravallerna hade flera orsaker. Det tidiga 1800-talet var en turbulent tid i Skåne. Enskiftesstadgan, som bröt upp byar och flyttade isär gårdar, bidrog till otrygghet. Dessutom hade kungen fått rätt att förstärka armén med hjälp av lejning, eller som det kunde bli i praktiken, lottning. De flesta landsbygdsbor som riskerade att lottas ut hade ingen rösträtt på de sockenstämmor där beslut om lejning eller lottning skulle tas. Den maktlöshet som många kände var en bidragande orsak till det växande missnöjet.

Oron spred sig under maj och juni 1811 i flera socknar i södra Skåne. Bland annat plundrades godset Svaneholm. Generalguvernören Johan Christopher Toll beslutade att militären måste användas för att dämpa oroligheterna, och sände ut generalmajoren Hampus Mörner tillsammans med en styrka på 150 husarer och fotsoldater och flera kanoner. En bondeskara som omfattade ungefär 800 man hade förskansat sig i Klågerups sätesgård. Ett skott hördes från gården och militären svarade med att öppna eld. Ett trettiotal bönder ska ha omkommit och en mängd arresterades.

Hovrätten och Högsta domstolen mildrade de förkunnade domarna något, och i slutänden blev det två män som avrättades. 60 personer dömdes av hovrätten till lottning, med dödsstraff som möjlig utgång, men kungen, Carl XIII, upphävde i slutänden lottningen.
Klicka för förstoring.

1 juli 1811 kom en ”allmän kungörelse och varning” från J C Toll med en skarp tillrättavisning:

På flera ställen i denna Prowince, hafwa upproriske uppträden förefallit; Synnerligen inom den ålder som enligt Konungens Författning kan komma i fråga att utgjöra Förstärkningsmanskap har en owäntad myckenhet wågat uppresa sig; den har directe förklarat, att ingen eller alla skulle utskrifwas; med budskickningar, hotelser och anmaningar, hafwa de äggat hwarandra, skaror hafwa framträngt, nödgat alla att följa sig i desse öfwerdådige Laglöse och straffbara företag. Desse wilda hopar hafwa på flere ställen utöfwat wåld, på både personlig och egendoms säkerhet; af Prästerskapet hafwa flere blifwit misshandlade, som sökt att bringa de obändige till sansning; Kronobetjening som fullgjordt sine skyldigheter, warnat afrådt och ärindrat om Lagarnes hämnande kraft hafwa blifvit slagne och sargade; Egendoms innehafware hafwa på flere ställen under hotelser, på andra under bullersamma framställningar blifwit twungne afgifwa skriftelige förbindelser, att de skulle answara för de ärforderliga Förstärkningsmanskapet utan att Lottning behöfde äga rum; det har och händt att Kronobetjent blifwit aftwungen skriftelig förbindelse att hwarken angifwa eller åklaga dessa Laglöse förhållander. På några ställen hafwa desse upproriske wåldsamt uttagit födoämnen och Brännwin så mycket som funnits, jämwäl både penningar och redbarheter. Inom 2ne dygn war denna förwillelse i fem Härader utbrusten och nästan allmän. Nästgränsande Häraders Invånare, I weten det, att samma låga war nära att hos Eder upptändas.

Då Konungens Nådiga förtroende lämnat till mig att bereda Prowincens säkerhet emot fienteligt wåld, så blef det en naturlig fölgd att äfwen nyttja wapnens wärkan till upprätthållande af inhemskt lugn och allmän säkerhet. Bewäpnade magten beordrades derföre rycka ut; med en berömmelig nit och skyndsamhet war den under gewär; Fördelnings Befälhafware förordnades och desse lämpade så wäl sine företag, att de upproriske på alla wägar upplöstes och förskingrades. Inom en tid af Trettio Sex timmar woro alla sammangaddningar slagne eller af Skrämsel åtskilgde, wid Simontorp, i nejden af Krageholm, på Konge ängar och hufwudsakeligen wid Klågerup wågade de upproriska göra motstånd, och acktade icke förmaningar, påfölgden blef, att de anföllos, flere stupade för wapnen, månge sårades och ett stort antal infördes till åtskilliga häckten; deras öde kan hwar man weta, Lagen och de utfallande Dommar bestämma det snart.
I kraft af mitt Embete såsom General Befälhafware och i anledning af det mig i Nåder uppdragne förtroende, att äfwen handhafwa Policen i denna Prowince, ärindras och anmanas hwar och en af detta Landets Inwånare, att om han wet någon som ännu icke blifwit häcktad, hafwa styrkt och förledt till upploppet den då hos någon af de förordnade Domstolar eller Befälhafware å Posteringsställen, eller hos Kronobetjent angifwa; likaledes om någon hafwit den förmätenhet eller ännu beträdes dermed, att fälla obehörige omdömmen öfwer Konungens Bud och Befallningar.

Beredes någon ny sammangaddning så blifwer den det afwetat, och icke angifwer så wäl straffad som den, hwilken deruti deltager.
Förer någon budskaper eller kallelse till obehörig samling så bör den gripas och till Lagens behandling öfwerlämnas.
Den och de, som följa en sådan anmaning äro i uppror och swärdet skall straffa deras öfwerdåd.

Waren lydige under Lagen och hörsammen utan knot de befallningar, som Eder af wederbörande Militaire och Civile Embetsmän gifwas. Ingen låte sig förwilla af den mening, att omgångar och widlyftigheter kunna utgöra någons säkerhet, som stört eller bjuder till att störa det allmänna lugnet; ty den som söker sönderslita samfundsbandet, har i alla avseenden sjelf skilgdt sig derifrån.

Emedan det hufwudsakligen är den folkhop, som utgöres af tjenstedrängar hwilken wisat sig upprorisk, så antydas alla Husbönder, att återföra desse till den lydnad som wederbör, och med de utwägar, Lagar och Författningar bjuda och tillåta; wisar någon sig stursk och olydig, så anmälen det, och näpsten skall icke uteblifwa; ty ordning och säkerhet skola återkomma, sjelfswåld och oskick skola utrotas.

Till Kronans säkerhet för någon ärsättning af de kostnader som genom upproret grawerat Statens utgifter, anser jag rättwist och nödwändigt, att härigenom under qwarstad sätta och förklara alla de tjänstedrängars innewarande års lön, som på något sätt i upploppet deltagit, och må ingen Husbonde sådan lön utgifwa eller liqwidera, innan äntelige Dommar fallit; wid answar iackttages detta, och om någon bryter denna qwarstad, han skylle sig sjelf för påfölgden.

Christianstad den 1 Julii 1811
J.C. Toll
Fältmarskalk och General-Befälhafware i Skåne

Varningen ingår i samlingen Bondeupproret 1811:sarkiv, som främst innehåller skrivelser och brev upprättade av olika personer med olika former av vittnesmål i ärendet.

Klicka för förstoring.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Bondeupprorets i Skåne 1811 arkiv, vol 1


Lästips!