En skrivning i svenska språket från en elev i styrmansklassen B vid navigationsskolan i Malmö 2 maj 1950 fick betyget AB (Med beröm godkänt). Ämnet för skrivningen är ”Besättningens åligganden ombord på ett större handelsfartyg”. Förklaring till några facktermer kommer i slutet av texten.
Det är naturligt, att besättningen inte kan vara sysselsatt med samma arbeten på fartyget, då detta ligger i hamn eller är ute till sjöss. Vidare kan av naturliga skäl inte en jungman utföra samma arbeten som en matros. Jag skall här redogöra för besättningens olika åligganden, och jag börjar då med fartyget i hamn.
Först av besättningen kommer båtsman. För att uppnå denna befattning fordras många års erfarenhet, ty han måste kunna alla förekommande arbeten ombord. Han får sina order av styrmännen, vanligen av 2:e styrman. Dessa order skall han sedan se till, så de blir utförda, och utförda just på det rätta och snabbaste sättet. Om det är en bra besättning, som inte ständigt behöver övervakas, tar båtsman själv en pensel eller rosthacka, och börjar arbeta.
Timmerman ombord på våra dagars handelsfartyg skiljer sig avsevärt från de, som var ombord på segelfartygen. En timmerman i våra dagar måste nästan vara fullt utbildad snickare. Om han inte är detta, visar det sig snart, då han skall göra något finare arbete uppe i salongen eller i befälhavarens hytt. Hans största och viktigaste arbete är emellertid, då han bygger slingerskott* eller då han på något sätt försöker stötta lasten. Ibland måste han även klä rummen fullständigt med trä, vilket inträffar, då fartyget skall inta last av t. ex. hudar. Ett annat arbete, som han varje dag måste utföra, är att pejla rännstenar** och tankar.
Om något sjömansarbete skall utföras, t.ex. splitsning*** av större trossar eller wirar, anlitar båtsman med säkerhet någon eller några matroser till detta. Målning och vaskning är emellertid matrosernas viktigaste arbete. Särskilt anlitas dessa vid målning av master, eller vid sådan målning, som fordrar stor vana.
När fartyget kommit i hamn, måste alltid utsidan målas, skrapas och vaskas. Detta blir mest anförtrott åt lättmatroserna.
På morgnarna måste besättningens hytter rengöras, och det blir nästan undantagslöst jungmännen, som får utföra detta. I övrigt gör dessa, vad de andra inte hinner med.
När fartyget skall avgå, göres det först sjöklart, d.v.s. bommarna fällas, luckorna påluckas och förses med presenningar, varefter de skalkas****. Sedan surras allt löst på däck. Då det sedan blir ”för och akter”, vet varje man sin plats.
Till sjöss blir det en del andra arbeten. Jungmän och lättmatroser går då vakt. För båtsman och matroserna blir det mest vaskningsarbeten, om fartyget befinner sig på våra breddgrader, annars blir det målning i samband med rosthackning. Timmarman kan oftast fortsätta med samma arbeten som i hamn.
När fartyget börjar närma sig nästa hamn, blir det att åter toppa bommarna, och i den mån det går, göra klart för lastning eller lossning.
Ja, sedan får besättningen åter order av båtsman vad den skall göra, och så är det att fortsätta, ej sällan med det arbete, som man ej hann avsluta i den förra hamnen.
Ordförklaringar:
* Slingerskott är en avbalkning i lastutrymmen på båtar och fartyg.
** Rännstenar är, även på fartyg, en ränna för bortledande av vatten.
*** Att splitsa är ett sätt att sammanfoga linor på ett hållbart sätt eller göra öglor.
**** Skalkning är ett sätt att hindra vatten från att tränga in i lastrummet. I samband med sjöklargöring täcks luckan med presenning, som med hjälp av skalkningsjärn kilas i luckkarmen med luckkilar av trä.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Sjöbefälsskolans i Malmö arkiv, F 2 A: 5 (Skriftliga prov – styrman B klass)
Om Sjöbefälsskolan
Lästips!
- Horck, Jan (2016): Malmö Sjöbefälsskola 1842-1982
- Johansson, Eva (2017): Släktforska om sjöfolk
- Losman, Beata: Förvaltninghistorik om utbildning av sjöbefäl m.m.
- Traung, Olof (red, 1941): Navigationsskolornas historia