”Af kärlek till starka drycker har han brunnit lika mycket om icke ännu mera som af kärlek till andras egendom”

Kyrkoherden i Ullstorp i slutet av 1800-talet, Wilhelm Fährm, tog sitt uppdrag på stort allvar, eller så var han kanske en person som hade lätt för att skriva. Som underlag för det som kallades biografiböcker skickade Malmö Centralfängelse ut formulär med frågor till fångarnas hemförsamlingar. Dessa så kallade enskilda meddelanden innehåller varierande grad av bakgrundsfakta om den dömde. Wilhelm Fährms anteckningar från 1879 om Anders Nilsson Ferm (namnet till trots ingen släkting) är omfattande och frågesvaren invävda i en sammanhängande text som knappt håller sig innanför papperets kanter.

43 år gammal hade Anders Nilsson Ferm dömts till tre års tvångsarbete. Nio år tidigare hade han dömts första gången, och därefter ett par gånger till, och hade också avtjänat fängelsestraff. Kyrkoherden beskriver en uppväxt kantad av snatterier, avsked från arbeten och ovilja att lära.

Utan att kunna något, och utan lust och fallenhet för att lära något, samt dessutom i sitt föräldrahem egande rätt att göra hvad han ville, hade han sitt största nöje i usla och illa beryktade personers sällskap. Det blef hans sed att sofva om dagen samt vaka om natten. […] Hela hans lefnad har således utmärkts av oordentlighet och sysslolöshet. Af kärlek till starka drycker har han brunnit lika mycket om icke ännu mera som af kärlek till andras egendom. […]

Om det är sant att somliga menniskor födas endast till brott och skam, så tyckes Anders Ferm vara en ibland dessa. Men äfven han skulle väl kunna hafva blifvit bättre än hvad han nu är, om icke ett vårdslöst föräldrahem, en liknöjd syskonring och dessutom alla andra förhandenvarande omständigheter gifvit alla hans naturliga onda böjelser en så riklig näring, att de kunnat utveckla sig ända derhän, att det varit omöjligt att hos honom upptäcka en enda god böjelse. Såsom drucken är han alldeles oefterrättelig.

Klicka för att se hela sidan.

En av frågorna på formuläret syftar ta reda på om fången, vid ett eventuellt återvändande till hemförsamlingen, har någon utsikt att få arbete och om det finns någon som ”med allvar och kraft skulle vilja stödja honom, uppehålla hans mod och goda föresatser gent emot de stora svårigheter, som möta honom synnerligast i allmänhetens mången gång otillbörliga afvoghet mot tillförene straffad person”. Kyrkoherden skriver att

hvad som smärtar mig djupt att uttala vid detta tillfälle, ej blott för Anders Ferms egen skull utan ock för deras, som vilja åtaga sig vården om hans andeliga och hans deraf äfven betingade lekamliga väl för framtiden, det är, att när han vänder åter tillbaka till sin hemort, då ingen skall vara i hans omedelbara närhet, som hindrar fåglarne under himmelen för att upplocka det goda utsädet på och i hans hjerta. I Ullstorp der han är född och uppfödd samt framlefvat sina fleste dagar är han en skräck och fara för alla, så att intet ljufligare budskap här kan förkunnas än det, att Anders Nilsson Ferm ånyo är kommen på fästning, och intet sorgligare budskap frambäras än det, att Anders Nilsson Ferm nu sutit ut sin tid på fästningen och en af dagarne är att åter förvänta.

Kyrkoherden och församlingsborna i Ullstorp behövde emellertid inte frukta Anders Nilssons Ferm återkomst – efter mindre än ett år i fängelset antecknas han som avliden, av urinrörsförträngning.

Klicka för att se hela sidan.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Malmö centralfängelses arkiv, bilder och citat från D III c: 4 (Biografiböcker), ytterligare information från D III a: 44 (Fångrullor) och D III c: 3


Lästips!