Ett barnhem för finska krigsbarn på den halländska slätten

Hur var det att som finskt krigsbarn bo på barnhem 1945? Den frågan kan förstås besvaras på lika många sätt som det finns barnhemsbarn, men några ledtrådar kring de yttre omständigheterna kan vi få av en inspektionsrapport från ett barnhem för finska krigsbarn i halländska Kullsedal, Haverdal. Barnavårdsinspektris Hasselrot berättar att barnhemmet ligger i en förhyrd bondgård, belägen på en slätt cirka sex kilometer från Harplinge station.

Byggnaden är av trä och uppförd i en våning med vind. På nedre botten finns en tambur, en matsal, två sovrum, inrymmande respektive sex sängar, ett sovrum, inrymmande fem sängar, ett personalrum, ett badrum med w.c. samt kök och skafferi. I vindsvåningen finns ett personalrum samt torkvind. I källaren ligga pannrummet samt ett rum, som användes såsom tvättrum för äldre barn. Vedbod och matkällare äro inrymda i uthus. Uppvärmningen av huset sker genom värmeledning och varmvatten erhålles genom agaspisen i köket. Personalen består av en föreståndarinna, två biträden samt en kokerska, samtlig personal är finsk […] Vid besökstillfället vårdades 18 barn i åldern 2 – 11 ½ år på hemmet. 2 barn lågo på epidemisjukhuset i difteri. Ganska stor oordning rådde på hemmet.

Barnavårdsinspektrisen anmärker bland mycket annat på slängda ytterkläder, obäddade sängar, oredigt insamlade leksaker, ett fönster som inte kan stängas, trasiga tapeter, medicin som förvaras i en skänk i ett olåst skåp samt en flaska rödsprit stående i källartrappan. ”Föreståndarinnan anmodades, att omedelbart ställa undan denna flaska på ett för barnen oåtkomligt ställe.” Hon noterar dock att sängklädes- och klädesförrådet var ganska väl tillgodosett, barnen ”fingo byta underkläder varje söndag och lakan byttes varannan vecka”. Vidare får vi veta:

Klockan 8 serverades barnen välling och knäckebröd ibland med smör och ibland med margarin, klockan 12 middag med två rätter – besöksdagen fläsksås med potatis och nyponsoppa – klockan ½ 6 gröt eller choklad och smörgås. Ransonerna räckte bra till. […]
Barnen placeras på hemmet av Hjälpkommittén för Finlands Barn, och samtliga barn ledo av hilustuberkulos. Finlandskommittén betalade till hemmets drift fyra kronor åttio öre per dag och barn. […]
Föreståndarinnan [22 år gammal] gav vid besöket ett mycket buttert och tjurigt intryck. Hon svarade vårdslöst på framställda frågor och verkade ganska ovänlig. Denna brist i hennes uppträdande torde vara beroende på hennes ungdom. Även det slarv, som var påfallande på hemmet torde kunna hänföras till föreståndarinnans ungdom.

Drygt nio månader senare sker ett uppföljande besök av inspektris Wallinsson. Det konstateras då att barnhemmet genomgått reparationer, och fått en ny föreståndarinna; en 26-årig fröken Cederberg utbildad till lanthushållslärarinna i Helsingfors. Ett av barnen låg isolerad för halsfluss, men ”i övrigt voro de friska och såg välskötta och präktiga ut. Ordningen på hemmet var mycket god och gav icke anledning till anmärkning”.

Klicka för att läsa ett uppslag ur rapporten


Källor:

Landsarkivet i Lund: Hjälpkommitténs för finska krigsbarn länsombud i Halland arkiv, E 1:1 (Inkomna handlingar)


Om finska krigsbarn i Halland

Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1941–44 reste cirka 70 000 barn från Finland till Sverige. Sett till antalet krigsbarn i förhållande till länets befolkning toppar Halland listan: omkring 1600 barn placerades här. En av förklaringarna till detta, skriver Tapani Rossi på sin hemsida om finska krigsbarn, var att Hjälpkommitténs för Finlands barn hade ett länsombud, friherrinnan Ann-Marie Hermelin på Eldsberga, som var en synnerligen aktiv och företagsam person. En annan förklaring kan vara att flera av 1941 års sommarbarn, som till stor del kom till Halland, vid fortsättningskrigets utbrott måste stanna kvar i länet. Ett tredje skäl kan vara att Halmstad särskilt bjöd in barn från det evakuerade Hangö, Halmstads vänort i Finland.


Lästips!