Kronoarbetskarlen No 217 Bengtsson försöker rymma

Klicka för att se hela sidan

I augusti 1879 hölls ett förhör angående ett rymningsförsök från kronoarbetskårens fjärde stenbrott på Tjurkö.

Sergeant Lavergren berättade att, då han i går såsom yttre jourhafvande kommit till 4de brottet, Waktk. Eriksson sagt till honom: ”derborta går en karl, som jag icke tror är någon fripasserare, utan en som troligen ämnar rymma.” Lawergren sprang då efter den rymmande och upphann honom på några hundra fots avstånd från brottet. Det befans då vara kronoarbetskarlen No 217 Bengtsson. På tillfrågan hvad han ämnade göra sade han sig villja återgå till arbetet, men gjorde straxt derpå ett nytt försök att aflägsna sig, under det han aftog träbottenskorna, kastade bussaronen mot Lawergren och begynte att springa. Ånyo upphunnen av Lavergren kastade han sig på marken och gjorde motstånd. Härefter fördes han af Lavergren till kasern under ständigt, dock inte våldsamt, motstånd. No 217 Bengtsson sade, på tillfrågan om orsaken till hans beteende, sig hafva fått ett infall att gå ned till sjön, utan att han hade klart för sig hvad han sedan vill göra. Då Bengtsson tidtals visat sig besynnerlig till lynnet, beslöts att stationens läkare skulle rådfrågas om hans sinnesbeskaffenhet och kroppstillstånd, innan straffet för hans förenämnda förseelse bestämdes.

Två dagar senare noteras:

Sedan stationens läkare förklarat att inget hinder mötte för i föregående protokoll omnämnde Bengtssons undergående af kroppsstraff, dömdes han för sitt den 7de dennes gjorda rymningsförsök till 25 prygel.

Fängelsedirektören hade ”bestraffningsrätt” på uppdrag av fångvårdsstyrelsen, och prygel var en av de disciplinära åtgärder som stod till buds. Bland de andra fanns varning, så kallad ”lätt kost”, samt isolering i ljus eller mörk cell.
Johan Bernard Bengtsson var född 1833 och dömd för tredje resan stöld i Göteborg. Detta rymningsförsök var hans andra, redan i april 1879 försökte han avvika från sitt arbete första gången. Den gången dömdes han till sexton dygns cell, varav halva tiden i mörkt rum, eftersom hans svaga kroppskonstitution inte ansågs tåla prygel. I mars 1881, ett år innan han skulle friges, avled han på stationens sjukhus.

Klicka för förstoring


Källor:

Landsarkivet i Lund: Kronoarbetskårens arkiv, AC: 1 (Förhörsprotokoll, Tjurkö arbetsstation). Vidare uppgifter om Bengtsson hämtade från D 3 AL: 5 (Fångrullor. Tjurkö arbetsstation)


Om Kronoarbetskåren

1804 inrättades arbetskompanier som ett sätt för staten att handskas med lösdrivare och andra som dömts till tvångsarbete. Från 1842 kallades organisationen för Kronoarbetskåren, och tog även emot arbetsföra försvarslösa från fängelserna.

Kronoarbetskåren stod under militärt befäl till 1872. Manskap från arbetskåren byggde bland annat Trollhätte kanal och fängelser i Falun, på Långholmen och i Malmö.

1872 inrättades två nya kronoarbetsstationer: Borghamn vid Vättern och Tjurkö vid Karlskrona. Dessa var därefter centrala arbetsanstalter för arbetsföra män över 21 år som hade dömts till tvångsarbete.

Anledningen till att en anläggning förlades till Tjurkö var tillgången på arbete – stenhuggeriet i Blekinge hade fått ett uppsving kring 1850-talet främst på grund av export av granit till Tyskland, där den användes till stora byggnadsarbeten. Anställda stenarbetare utförde de mer kvalificerade sysslorna, medan kronoarbetskarlarna skötte till exempel handräckning, transporter, lastning och lossning.

1894 upphörde kronoarbetsanstalterna; några av dem blev i stället tvångsarbetsanstalter. Kronoarbetskarlarna vid Borghamn och på Tjurkö överfördes huvudsakligen till den centrala tvångsarbetsanstalt som då övertog det utrymda straffängelsets byggnader i Karlskrona.


Lästips!
  • Frykman, Jonas (1969): ”Tjurkö – en stenhuggarö” i Blekingeboken
  • Lithner, Klas (1992): ”Kronoarbetskompaniet på Tjurkö” i Blekingeboken