”Gränsmärket mellan den gamla tiden och den nya”

Klicka för förstoring. Fotograf okänd.

Många känner till att Sveriges första autostrada anlades mellan Malmö och Lund på 1950-talet. Men redan 1926 utmålades Lundavägen, idag det sömniga parallellstråket till motorvägen, som den ”förnämligaste landsvägen i Sverige” i ett tidningsreportage från invigningen. Den förut så grusiga makadamvägen hade belagts med dammfri betong!

Reportaget sitter inklistrat i en klippbok tillhörande Cementa, Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget, som tillhandahöll betongen. Här berättas också om bakgrunden till den avancerade upprustningen med betongläggning:

Trafiken på denna väg har alltid varit mycket omfattande. Vid en år 1925 företagen trafikräkning erhöllos för Lundavägen följande siffror: vid Malmö 979 motorfordon, 97 hästfordon. vid Höje bro 804 motorfordon, 73 hästfordon. vid Lund 867 motorfordon, 125 hästfordon. Man har vid i olika länder gjorda undersökningar kommit till det samstämmiga resultatet, att vid en trafikmängd av c:a 400 fordon eller t.o.m. därunder pr dygn bli underhållskostnaderna så stora, att även med hänsyn tagen till amortering och ränta en högklassig vägtyp är ekonomiskt motiverad. För Lundavägen, som visat sig vara den mest trafikerade rena landsvägssträckan i Sverige, var det därför helt naturligt att både ur underhållsekonomisk och trafikteknisk synpunkt kravet på en annan tingens ordning skulle göra sig allt mer gällande. […]

Genom automobilerna bliva vägarna numera utsatt för ett helt annat slag av påfrestning än förr. De äldre fordonen med sina järnskodda hjul utsatte huvudsakligen vägbanan för en slitåverkan, som i och för sig var obehaglig nog, enär de mjuka delarna av vägbanan fortare gåvo efter än de hårdare och därför alstrade den för makadam- och grusvägarna typiska knaggligheten. Motorfordonen däremot åstadkomma med sina gummiringar en sugning på underlaget, varigenom vägbanan blir utsatt för en växelvis nedpressande och lyftande verkan. Det är dessa för våra äldre beläggningar nya påkänningar, som jämte den ökande trafiken frammanat kravet på tidsenliga beläggningar. De relativt mjuka och ’levande’ vägbanorna ha vid viss trafikmängd visat sig icke kunna tillfredsställa den nya tidens krav på fasthet och styrka, varjämte dessutom underhållskostnaderna för desamma visat sig bliva alltför betungande. Man har därför flyttat över bördan på trafikanterna själva, vilket skett genom automobilskattens införande. Denna bilskatt går i Sverige helt och hållet till vägunderhållet i motsats till en del andra länder, där den i form av lyxskatt går in i den allmänna budgeten. I och med det att Kungl. Maj:ts förordning av den 2 juni 1922 om automobilskattemedlens fördelning m.m. trädde i kraft, öppnade sig således för landets vägstyrelser möjligheter för erhållande av bidrag till vägars underhåll eller ombyggnad i en utsträckning, som inom överskådlig tid för dem möjliggjorde realiserandet av önskvärda och nödvändiga förbättringar.

Klicka för förstoring.

Trots kommunikationsministerns stora ord vid invigningen dröjde det inte särskilt många år innan även denna väg blev övertrafikerad. Den delen av Lundavägen som börjar i Malmö blev på 1930-talet Malmös bilparadgata med ett flertal bilfirmor och bensinstationer. Efter andra världskriget ökade trafiken dramatiskt och år 1952 passerade mer än 6000 bilar per dygn. 1953 ersattes Lundavägen med Sveriges första motorväg.

Klicka för förstoring.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Cementa, Svenska Cementförsäljnings AB:s arkiv, F 1 B: 7 (Dossiéer rörande försäljning, trycksaker samt varumärken)


Lästips!