1855 etablerades Sveriges första sjöräddningsstation med både båt och raketapparat i Mälarhusen, nära Sandhammaren. Båten, som var av trä och ”osänkbar” tack vare ett antal luftfyllda koppartankar, krävde åtta roddare och två ”styrmän”. Med raketapparaten sköt man från stranden ut en lina till haveristen varifrån man sedan kunde hala iland de nödställda i en speciell räddningsstol.
1891 flyttades sjöräddningsstationen från Mälarhusen till Sandhammarens fyrplats. Samtidigt anlades en telefonlinje från fyrens vaktrum till Örnahusen. Båten drogs på en vagn förspänd av 10 hästar genom den lösa sanden till och från vattenbrynet. Fyrmästaren ledde verksamheten – först i raden var fyrmästare Adolf Ribbing, som också skrivit rapporten med ”uppgifter om räddningsföretag vid Sandhammarens Lifräddningsstation”. Den 10 oktober 1893 strandade briggen Augusta ”i hög sjö och svår tjocka” på sin väg från Haparanda till Grimsby i England. Fyrmästarens berättelse lyder:
Underrättelse om strandningen erhölls kl ¾ 7 fm och som en frisk O.N.Olig märssegelsbris blåste samt såväl sjögång som strandbränning var synnerligen hög efter den under natten ännu friskare brisen, måste till besättningens bergning användas lifbåt. Då manskap och transporthästar skulle tillkallas från Örnahusen och Mälarhusen befans telefonlinien under natten hafva blifvit obrukbar, hvarför extra biträdet Aug. Lund afsändes till nämnda ställen för att skyndsammast buda manskap och skjutsar. – Under tiden uttogs båten ur båthuset och allt gjordes klart till skjutsarne kl ¾ 9 ankommo och båten genast nedkördes till stranden ett godt stycke lovart om strandningsstället. För att icke fördröja de alltjemt signalerande skeppsbrutnes ilandtagande (vraket kunde på grund af rådande tjocka icke från land iakttagas) och som, förutom undertecknad, endast 3 man, Wollin, J. Österlund och And. Jönsson, af båtens ordinarie besättning hunnit anlända, utvalde jag bland tillstädeskomna personer 4 st. roddare, fyrv. Nordin, f.d. sjömännen O Persson o Sjöstedt samt fiskaren Börjesson och utgick sålunda med 7 st. roddare, sjelf den 8de vid rodret. Båtventilerna voro öppnade. Efter ungefärligen 20 minuters styf rodd mot de högt inrullande brottsjöarne och stark ostlig ström tvärs, uppnåddes vraket. Som den öfver bord gågna riggen hindrade tilläggning under vrakets läsida, måste under sicksackande från lovart, akter om briggen, änterdraggen kastas ombord å den samma. Genom att efter omständigheterna styfva upp dragglinan och bära af med båtshakarne lyckades briggens besättning man efter man, in alles 10 st, komma ombord i lifbåten.
Under inrodden mot land undveks de svåra sjöarne lyckligt och landningen gick på allt sätt väl, hvarefter båt och öfrig materiel kl ½ 11 fm var uppkörd till båthuset, i hvilket de samma efter afsköljning och rengöring infördes.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Malmö lotsfördelnings arkiv, E II a: 13 (Inkomna handlingar från fördelningens lotsplatser och livräddningsstationer) samt illustration av Sandhammarens fyr hämtad från D: 2 (Liggare, förteckningar och matriklar).
Lästips!
- Landsarkivet i Härnösand: Ingång till sjöfartsarkiven
- Jarlsbo, Lars och Nilsson, Per-Olof (1986): Välsignad kust – om Sandhammarkusten och livräddningsväsendets uppkomst.
- Svenska fyrsällskapets fyrwiki om Sandhammarens fyr