Rättsväsende

Tågrånet på Malmö – Simrishamns järnväg

Klicka för förstoring.

Den 18 mars 1907 utförde två 27-åriga män ett tågrån mellan Staffanstorps och Djurslövs stationer. Postiljonen Johannes Almén sköts i huvudet tre gånger och i Torna och Bara domsagas dombok upptar domstolsförhandlingarna sida upp och sida ner. Här finns också detektiva polisens i Malmö rapport från förhör med vittnen och misstänkta som bilaga till domen.

Misstankarna riktas ganska snart mot den före detta anställde reservpostiljonen Axel Fors, som tidigare straffats för stöld. Han erkänner snart, och berättar att han är medlem av socialistiska ungdomsklubben i Malmö, därtill en särskild revolutionär liga vid sidan om klubben, fyra vänner som brukade ses efter klubbträffarna. En kamrat i ligan uppmuntrade dem till att skrida till handling:

[s]amtalet rörde sig om lämpligaste sättet att skaffa penningar, hvarvid än ett och än annat förslag framkastades, däribland äfven om de icke, i likhet med hvad som skett i Ryssland, kunde plundra ett posttåg; dock utan att något beslut fattades. Mot förslaget att plundra posttåg invände Fors, dels att detta vore betänkligt enär avstånden mellan stationerna här nere i Skåne voro så korta, dels att de vore för få personer att stoppa ett tåg.

Vad som började som en diskussion om att skaffa pengar för den politiska verksamheten övergick snart till att röra rent personliga behov. Fors kamrat Alfred Friberg klagade över att han var i stort behov av pengar, och de kom till slut överens om att plundra postkupén i tåget på Malmö – Simrishamns järnväg.

De beslöto sig då att medfölja 7:2 tåget till Staffanstorp, där Fors beräknade, att den mesta posten vore samlad i postkupén, samt skyndade sig springande genom Slotts- och Kungsparkerna och vidare ginast vägen genom staden till statens banstation, där Friberg löste två 3:e klass biljetter, en till Staffanstorp och en till Kyrkheddinge, till det tåg, som kl 7:2 e.m. afgick till Simrishamn. Biljetterna löstes till olika platser för att det icke skulle märkas att de hade sällskap. Fors var iklädd gråbrun våröfverrock och styf svart filthatt. Friberg mörk våröfverrock och svart styf hatt. Fors medtog en skarpladdad fempipig revolver, som han köpt å härvarande auktionskammare under sommaren 1906 och som han en längre tid burit på sig i benkläderna, samt en svart ansiktsmask, som han ungefär en månad tidigare köpt i kooperativa cigarraffären ”Fram” vid Skolgatan för att användas vid maskeradnöjen.

När de kom fram till Staffanstorp, berättade Fors enligt polisrapporten, satte sig de båda männen på ett nykterhetskafé nära stationen och förtärde kaffe med bröd, som Fors rekvirerat på danska språket ”för att vilseleda eventuella efterspaningar”. När tåget tillbaka till Malmö ankom väntade de båda tills det satte sig i rörelse igen och hoppade därefter upp på postvagnens bakre plattform. Tanken var att stjäla posten medan postiljonen lämnade vagnen, men planen gick snart om intet då de befarade att konduktören sett dem hoppa på.

”Nu måste vi handla” yttrade Fors, satte på sig den medhavda masken och rusade in i postvagnen med höjd revolver för att överrumpla postiljonen, Almén. Denna reagerade dock med att rusa mot angriparna, och Fors sköt två skott för att skada medan Friberg hoppade på honom. Fors stoppade på sig innehållet från två postfack medan Friberg och Almén tumlade runt. Ett tredje skott avlossades innan de båda rånarna rusade ut på plattformen igen.
Här yttrade Fors till Friberg, ”nu hafva vi satt allt på ett kort, nu får du våga lifvet och kasta dig af”, Friberg kastade sig nu af tåget och omedelbart därpå hoppade Fors ned på banvallen. Fors erhöll därvid ingen vidare skada än en mindre skråma på näsan, hvaremot Friberg, som kom gående på banspåret mot Fors, hade stukat vänstra tummen mot en telefonstolpe.

De två flydde desorienterade över åkrarna, fick fråga om vägen till Malmö i ett hus, och hittade en materialbod där de gick igenom den stulna posten och stoppade på sig pengarna. Papper och kuvert kastades i ett vattendrag, där länsdetektiven senare hittade dem. Bytet blev omkring 5000 kronor. Friberg och Fors dömdes till livstids straffarbete, men frigavs efter 18 år.

Postiljon Almén överlevde mirakulöst överfallet. Han var sjukskriven i tre år innan han återgick till en tjänst inom posten. Hans syn försämrades och luktsinnet försvann helt. Läkarna vågade inte plocka ut kulorna ur hans huvud, så de blev kvar resten av hans liv. I sitt testamente skrev han att han ville obduceras och att kulorna samt röntgenplåtarna skulle skänkas till Postmuseum i Stockholm, en önskan som uppfylldes efter hans död 1949. Almén var övertygad om att han blivit skjuten av både Fors och Friberg, vilket skulle styrkas om det i fanns kulor av två kalibrar i hans huvud. Obduktionen visade dock att de tre kulorna hade samma kaliber och satt inkapslade i vävnaderna. Däremot var de av fel kaliber för revolvern, vilket gjorde att skotten fått sämre fart och därmed räddat Alméns liv.

Klicka för förstoring.

Källa:

Landsarkivet i Lund: Torna och Bara domsagas arkiv, A I b: 5 (Domböcker vid urtima ting)

Om domstolsarkiv
Fram till tingsrätternas införande 1971 var de svenska lägre domstolarna uppdelade i rådhusrätter, i staden, och häradsrätter, på landsbygden. Knutna till dessa fanns också under olika tider en del mindre domstolar, bland annat ägodelningsrätter och expropriationsdomstolar. Medan äldre tiders domböcker kan ge ganska utförlig och utblommande information är 1900-talets domböcker mer formellt hållna. Förutom domar i brottmål och tvistemål (före 1948 uppdelade på lagtima och urtima ting) innehåller domstolsarkiven bland mycket annat bouppteckningar och handlingar rörande köp och försäljning av fastigheter.
 Lästips!