Nils Mårtensson, född 1864, var ett av sex barn till riksdagsmannen Mårten Trullsson och hustrun Else Nilsdotter på Starrarps gård i Fränninge församling. Vintern 1889-1890 återupptar Nils Mårtensson sitt dagboksskrivande efter en tid då sysselsättning ”med skrifning i affärssaker” upptagit hans tid. Han berättar om flera festligheter han bevistat:
Julen, har varit i anseende till väderleks förhållandet, ovanlig och i öfrigt ständigt blid hitentills. Nöjen, har äfven erbjudits – rätt många, som var alldeles oväntadt, jag trodde ej alls uppå sådane tillställningar, förr än det ena efter det andra framträdde i dagen. Annandag Jul, var första kalaset hos Nils Olsson Wallarum. Rätt många gäster voro församlade, och blott ungdom. Under 2ne musikanters ledning – harmonika och viol, gick dansen rätt lifligt, till kl: 12 på natten, då man efter dansens ansträngning, förstärkte sig med de rätter serveringen erbjöd: strax härpå fortsattes dansen och ungdomen rasade ännu en stund, tills kl. var ½ 6 på morgonen, då resan bar mot hemmet, med nöjen belåten, som under denna tillställning upplefvats. Hemkomna kl ½ 7 på morgonen, inslumrandes; men ej förr än nästa natts sömn, blef man tillräckligt vederqvickt efter detta kalas.
Lördagen den 4de januari 1890: denna dag klar o frisk med nätt frost. Idag var man ånyo inviterad på kalas: till Landtbrukaren Johannes Nilsson i Starrarp. Äfven detta nöje var endast afsedt för ungdom. Kl 7 e.m. börjades dansen, under musik å viol af Sergeanten Erik Molin från Hårderup. En del af sällskapet var bekant, med dessa valsade jag så nätt, under qvällen och spelade kort för resten. Efter qvällsmatens intagande kl ½ 4 på morgonen, styrde jag vägen mot hemmet; men öfriga gästerna fortsatte med dansen, kanske äfven jag stannat längre; men vissa omständigheter nödgade mig afsluta nöjet då, i öfrigt, skulle jag äfven denna dag resa till Stora Herrestad, för att under Trettonafton, gästa min Svåger Magnus Mårtensson derstädes. Sömnen blef ingenting af, under lite halfslummer i 3ne timmar, steg jag upp kl: ½ 8 och beredde mig för Herrestadsresan.
[…]Denna dag, Måndag den 6 Januari: lemnade jag kl ½ 4 e.m. Herrestad och reste mot hemmet. Från Svenstorps station reste jag till Bersjölagård, och vidare härifrån med skjuts från hemmet till Östraby, här var jag denna afton bjuden på kalas, då jag anlände dit, var kl ½ 7 om aftonen. En större del ungdom från angränsande orter, lyste med sin närvaro, och under musikens utförande af tvenne violister dansades flitigt emellanåt, som förfriskningar intogs, till kl. 1 om natten då en splendid qvällsmat intogs, som stärkte betydligt efter det många rastandet med dans, då vi slutade med ätandet fortsattes dansen ända till kl. 6 på morgonen, då hvar o en reste hem till sitt, för att under några minuters hvilande, slumra på detta roliga; men så blef ej mig beskärdt, ty väl hemkommen kl. ½ 7 morgon, blef jag beordrad af min far att resa till S. Rörums Socken, 3ne mil från hemmet ut på brandsyn, detta blef ej angenämt att utan sömn denna natt och tvenne dylika förut, ge sig åstad på sådan resa i öppen vagn, under ruskigt väder; men nöden har ingen lag, ej annat var att göra, än modigt ströfva framåt.
Nils Mårtenssons strövtåg slutade tyvärr tidigt; i mars 1892 kom han i bråk med två halvbröder på Vollsjö marknad, blev knivstucken och avled av skadorna.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Starrarps gårdsarkiv, H 3: 1 (Handlingar av skilda slag tillhörande Nils Mårtensson).