Röstlängden 1890

Den prydliga röstlängden från Kristianstad 1890 är ett exempel på hur röstsystemet såg ut innan den allmänna rösträtten infördes 1919. Genom 1862 års kommunalförordningar skapades landstingen. Rätten att delta i val till landsting, samt till stadsfullmäktige i de städer som stod utanför landstingen och som i sin tur fungerade som elektorer för val till riksdagens första kammare, var beroende av inkomst. Rösträtten var graderad; ju högre inkomst desto fler röster.

Klicka för att se hela sidan.

Kommunal rösträtt hade den svenske medborgare som var bosatt i kommunen, myndig och som hade taxerats för och erlagt kommunalskatt. Bestämmelserna utestängde majoriteten av svenskarna, men i princip fick kvinnor rösta om de uppnådde kraven. Myndighetsåldern för kvinnor var enligt 1863 års lag 25 år under förutsättning att hon var ogift. Sedan tidigare blev änkor oavsett ålder myndiga vid makens död. Antalet kvinnor som hade rösträtt var inte stort – på det här uppslaget ser vi en änkefru och två lärarinnor. Uppgifter om bevillning (skatt) samt antal röster framgår, och dessutom markeringar för vilka som har rösträtt till riksdagens andra kammare.

Klicka för förstoring.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Kristianstads stadsarkiv: Rådhusrätten och magistratens arkiv, D VI: 3 (Röstlängder)


Om magistraten

Rådhusrätt och magistrat ingår i samma arkiv, benämnt ”stadsarkiv”. Borgmästaren och rådstuvurätten (efter rådstugan, det vill säga lokalen där stadens råd samlades) fungerade under medeltiden både som en domstol och en styrelse för staden. Som administrativ myndighet började stadens råd kallas magistrat under 1600-talet, då städernas förvaltning reglerades från 1619 och den statliga styrningen ökade. Magistrat fanns även i städerna i Skåne, Halland och Blekinge under danska tiden.

Magistratens uppgifter i städerna motsvarar på många sätt de uppgifter som länsstyrelsen hade på landsbygden. Beata Losman skriver i sin förvaltningshistorik: ”Magistraten skulle fungera som statsmaktens kontrollredskap och samtidigt bevaka stadens intressen. […] Den skulle förvalta stadens jord och statliga medel, sköta kronouppbörden, dvs skatten till staten, passväsendet till 1860 […] och inkvartering av soldater; den övervakade att de uppgifter som borgerskapet skulle sköta gemensamt fungerade tillfredsställande t ex skjuts- och gästgiveri, båtsmanshåll, väg- och gatuhållning, brandförsvar, polis, hälsovård, och fattigvård. Den skulle vara överexekutor, förrätta val av riksdagsman och borgmästare samt enligt 1862 års kommunallagar även val av stadsfullmäktige.”

Under 1800-talet övergick magistraternas uppgifter gradvis till olika kommunala instanser. Från 1863 fanns en stadsfullmäktige som valdes av röstberättigade. Endast personer med viss inkomst eller förmögenhet hade kommunal rösträtt 1863-1918. Detta inbegrep även ogifta kvinnor och änkor med egen inkomst. Under 1900-talet var magistraternas uppgift främst att övervaka stadsfullmäktige och kommun och förmedla kontakt med statliga myndigheter. De avskaffades slutligen 1964.


Lästips!