”Slag och sparkar utdelades rikligt och ett par studenter förlorade under tumultet sina hufvudbonader”

I styrelseprotokollet från den 17 november 1898 meddelar verkställande direktören för Svedala Sockerfabrik, konsul Westrup, att ”han i en till studentkårens ordförande i Lund ställd skrivelse betygat bolagets synnerliga tacksamhet för den arbetshjelp som på frivillighetens väg lemnats af talrika medlemmar af denna kår under den rådande arbetsinställelsen”. Hur kom detta sig?

Läs hela protokollet: Uppslag 1, uppslag 2.

I november 1898 utbröt en strejk på Svedala sockerfabrik. Arbetarna krävde högre minimilön. Några studenter i Lund hörde om konflikten och blev indignerade. De skulle gå in och hjälpa till att rädda betskörden! De inresta strejkbrytarna mottogs inte med större entusiasm av arbetarna i Svedala, och än värre blev det när de återvände till Lund på kvällen. Sockerfabrikens arkiv ger i det här fallet inte många upplysningar, men i socialdemokratiska tidningen Arbetet från samma tid kan vi läsa mer om de dramatiska händelserna.

Arbetet 7 november 1898:

Genom förtroendemannens eller de strejkandes eller bådaderas uraktlåtenhet att i god tid lämna arbetarepressen utförlig redogörelse för strejken, har emellertid denna kommit att framstå i en onödigt förhatlig dager. […] Dessa underlåtenhetssynder från strejkledarens sida straffa nu sig själfva, i det att bolaget får det lättare än eljest att värfva strejkbrytare. Sålunda läses följande märkliga meddelande till en Helsingborgstidning: ”Natten till i lördags kl 12 väcktes chefen för Svedala sockerfabrik, konsul Westrup i Lund, af ett antal studenter, hvilka varit tillsammans under aftonen och därvid förargat sig öfver det sätt, på hvilket Svedala-arbetarna gått till väga. De hade därvid beslutat sig att utföra det arbete vid Svedala som de pliktförgätna arbetarna gått ifrån. Förslaget mottogs tacksamt, och i lördags har ett tiotal studenter, flere af framstående familjer i Skåne, däribland två grefvar, af hvilka en också är löjtnant, på fulla allvaret arbetat vid Svedala. De hafva visat sig godt gå i land med den uppgift, de påtagit sig, och deras exempel har verkat så entusiasmerande på kamraterna, att många fler studenter förklarat sig villiga biträde dem”.

Arbetet 8 november 1898:

Lundastudenternas strejkbrytaretjänst i Svedala prisas naturligtvis i den fosterländska pressen som en stor hjältedat. För vår del kunna vi icke däruti se annat än ett nytt utslag af den fosterländskt akademiska bildningsdekadens, som är en af det nya systemets många härliga frukter. […] Nå ja, det skadar ju inte, att de förhoppningsfulle ungdomarne få smaka på, hvad ärligt kropparbete vill säga, och huru de arbetare ha det, hvilkas kamp för brödet de söka försvåra. Kanske då ”entusiasmen” svalnar rätt snart hos grefvarna, löjtnanten och de andra sönerna af ”framstående familjer”.

Arbetet 10 november 1898:

Dessa unga män, hvilka helt säkert göra anspråk på att kallas gentlemän, tyckas verkligen icke förmå uppfylla ens de allra enklaste krafven på en sådan. Är det detta slag af bildning som inhämtas vid våra läroverk, ja då får jag och många andra af oss arbetare vare tacksamma, att vi icke ha fått någon ”bildning” alls. Öfvermodiga, hånfulla blickar tillkastas oss af dessa överklass-söner, då de passera förbi, däri man tydligt kan läsa huru stort värde de sätta på en sådan lappad, trasig individ, i deras ögon en farlig reptil, som man icke bör komma för nära. Nåja, det hör väl till deras lifsåskådning i fråga samt till den bildning de inhämta på de ställen, är de vanliga hafva sitt tillhåll. – F.d. arbetare vid Svedala sockerfabrik

Arbetet 10 november 1898:

Sex poliser hade beordrats till platsen och fattat posto utanför järnvägsstationen, där folkmassan trängde på. Då tåget, med hvilket jämväl bolagets verkställande direktör, konsult Westrup, medföljde framkommit, banade sig de till ett antal af bortåt 30 uppgående från Svedala hemlända studenterna, eskorterade af sina kamrater med konsul Westrup, t.f. borgmästaren och stadsfiskalen i spetsen väg ut genom vestibulen. Hela skaran följd efter framåt Klostergatan, som blev svart af folk. Det hela inskränkte sig emellertid ännu hufvudsakligen till demonstrativa hvisslingar och skrän (Om det varit studenternas som demonstrerat hade förmodligen skränet rubricerats som rop eller sång eller något annat i den högre stilen. Arb.) Men en och annan sten började redan hagla, som förspel till hvad som komma skulle, och t.f. borgmästaren råkades å vänstra kinden af en sten, som förorsakade blodvite. Vägen togs förbi domkyrkan tvärs öfver Lundagård. Här, under skydd af mörkret, tilltog oväsendet, som kulminerade utanför Akademiska föreningens hufvudingång, dit de förföljde tog sin tillflykt. Det hela artade sig till ett ordentligt upplopp och de demonstrerande, som till öfvervägande antal torde bör inkorporeras under ligapojkarnas klass, öfvergingo till handgripligheter (Arma Lund! Har du så många ligapojkar, att de kunna räknas i hundra- eller tusental? Arb.) Slag och sparkar utdelades rikligt och ett par studenter förlorade under tumultet sina hufvudbonader. […] Då det artade sig till ett formligt belägringstillstånd och ingen åtgärd från polismyndighetens sida vidtogs – t.f. borgmästaren hade aflägsnat sig för att å lasarettet få sitt sår vårdadt – begaf sig konsul Westrup ner bland folkhopen, som nu tycktes ha lugnat sig någorlunda. På sitt humana och vinnande sätt sökte han bringa demonstranterna till besinning. […]

Militär har från Malmö rekvirerats till Lund för att afstyra vidare demonstrationer, telefonerar vår Lundakorrepondenent just i tidningens pressläggningsstund. Åtminstone ha husarer idag varit synliga på Lunds gator, och däraf har korrespondenten dragit sin slutledning.

Ett par dagar senare hade fabriksledningen och arbetarna till slut enats om en ny lönenivå, och arbetet i fabriken återupptogs. Rannsakning och rättegång väntade för en del av de personer som deltagit i upploppet i Lund.


Källa:

Landsarkivet i Lund: Svedala sockerbruks arkiv, A 1:1 (Styrelseprotokoll). Tidningscitat från Kungliga bibliotekets webbplats http://tidningar.kb.se


Om arkiv från Sockerbolaget

Svenska Sockerfabriks AB, Sockerbolaget kallat, bildades 1907 som en sammanslagning av flera svenska sockerbruk och -raffinaderier. SSA blev ledande i Sverige och den sista nationella konkurrenten, Mellersta Sveriges Sockerfabriks AB, uppgick i SSA 1936.

Hos Landsarkivet i Lund finns arkivbestånd från såväl Sockerbolagets huvudkontor som alla sockerbruk som ingick i bolaget. Arkiven innehåller information om produktion, försäljning, forskning och mycket annat. I respektive fabriks arkiv finns ofta förteckningar över anställda, handlingar som skildrar fabrikernas roll i lokalsamhällena, ritningar med mera.


Lästips!
  • Darphin, Jean-Paul (1994): Sockrets katedraler: en studie av sockerindustrins historia och arkitektur
  • Kuuse, Jan (1982): Sockerbolaget Cardo 1907-1982
  • Torell, Ulrika (2015): Socker och söta saker: en kulturhistorisk studie av sockerkonsumtionen i Sverige