”På gjord föreställning af Pastor i Församlin-
gen, öfverenskom och beslutade Socknemän-
nen enhälligt, det skall Backstugusitta-
ren Börje Jönsson wid N:o 1 [Lundenbr.
Annusgården], bekomma 1 kappe korn
af hwarje hel Gård och 8 [skilling] R.G. [riksgäld] likaledes
af hwarje Gård eller Hemman, för det
han 1/2 år, eller till nästa October må-
nads slut i sin stuga underhåller, skö-
ter och håller ren afl. Backstugusitta-
rens vid Kroken And. Jönssons älste
Son Johannes, som är förlamad i
händer och fötter. När ofvannämnde
tid är förbi, får Församlingen vi-
dare yttra sig om hans underhåll.
Till äfventyrs torde han då wara bät-
tre eller har Gud kallat honom
hädan. Sexmännen skall det ålig-
ga att uppbära kornet och pen-
ningarne, enär därom tillsäges, och
så wäl det ena som det andra till Bör-
je Bengtsson aflämna.Sålunda wara afgjordt och beslutadt,
intyga
/C: H: Dalin
Christian Andersson
Elof Söderberg/”
I Svensk lokalhistorisk databas (SLHD) finns en stor mängd sockenstämmoprotokoll, framför allt från Halland, transkriberade och sökbara. Däribland detta, från Vallda församling 1 maj 1814, om hur en Börje Jönsson får betalt av församlingsborna för att ta hand om en föräldralös pojke som är förlamad i händer och fötter.
Sockenstämman var församlingens beslutande organ och hölls vanligtvis två gånger om året. Prästen var ordförande och förde protokoll. Han ansvarade för att besluten verkställdes. Protokollen innehåller beslut om socknens gemensamma ärenden, stämman kunde döma i enklare tvister och ansvarade för underhåll av kyrkan och prästgården, såväl som för fattigstuga och föräldralösa barn, vägunderhåll och skolundervisning.
Fram till 1862 kan kyrkan och församlingen anses som föregångare till dagens kommuner. Därefter kom en borgerlig kommunalstämma som tog över ansvaret för socknens förvaltning.
Källa:
Landsarkivet i Lund: Vallda kyrkoarkiv, K 1:1 (Sockenstämmans protokoll och handlingar)
Svensk lokalhistorisk databas: www.lokalhistoria.nu
Om kyrkoarkiv
Kyrkobokföringen, föregångaren till den folkbokföring som Skatteverket idag har hand om, har en lång historia. Med kyrkolagen 1686 kom nationella bestämmelser om att dop-, vigsel-, begravnings- och flyttningslängder skulle föras. I mitten av 1700-talet tillkom en bestämmelse om att löpande anteckningar om födelser, dödsfall, vigslar och flyttningar skulle föras in även i husförhörslängden, som fick ett standardiserat utseende med hjälp av förtryckta tabeller, och detta gjorde dessa längder centrala inom kyrkobokföringen.
1894 utfärdades en förordning rörande kyrkobokföringen, som gav kyrkobokföringen den struktur som skulle bestå fram till 1946. Husförhörslängderna ersattes av församlingsböcker och alla kyrkoböckerna fick större enhetlighet.
Kyrkoarkiven innehåller emellertid inte bara kyrkobokföringshandlingar, utan även handlingar som ger upplysningar om församlingen – kyrkoråds- och sockenstämmoprotokoll, handlingar rörande äldre skolväsende och fattigvård, med mera. Till arkiven hör också ofta ritningar över kyrka, kyrkoinredning, församlingshem och andra byggnader samt jord och mark som kyrkan ägt.
Relaterade arkiv utöver församlingarnas arkiv är till exempel pastoratsarkiv, prostarkiv och domkapitlets arkiv.